matildaeng

När man är ensam på ett friskostek får man verkligen tid att tänka. Idag gick tankarna omkring fotboll. Jag ljuger om jag säger att jag inte mår dåligt av att jag inte får spela. Fotbollen är en stor del i mitt liv.
Jag har precis läst om andra som har samma skada som mig. De flesta fick spela fotboll igen efter 3-5 år rehab, andra tröttnade på den ständiga väntan. Jag vet att jag är en av dem som kommer kunna spela igen om 3-5 år, för jag har viljan. Jag drömmer om att få spela fotboll igen, jag drömmer om att få vara nervös inför en match, jag drömmer om att få trycka till en motståndare i en närkamp. Jag har varit borta från fotbollen i 2 år nu och jag minns fortfarande min sista match, jag minns hela den sista säsongen. Jag fick göra mitt drömmål från halvplan mot Hagpojkarna borta, jag lyckades även göra mål när vi vann hemma mot lidhult med 7-4. Den säsongen var den bästa, vi var i Holland på träningsläger och tog med oss många minnen där ifrån. Det är allt det jag tänker på när jag tränar och kämpar för att få komma tillbaka till fotbollen. Jag lever efter mottot "Det finns inga genvägar till framgång". Jag måste kämpa för att lyckas, när jag sitter på träningscykeln tänker jag att jag orkar de där sista 10 minuterna för det är en bit på vägen tillbaka. För ett år sen kändes det helt omöjligt att komma tillbaka, men nu ser jag resultat och jag har bestämt mig för att lyckas. Jag hoppas att jag redan om 1 år springer ute på planen och då kommer jag vara ännu mer lycklig än vad jag är idag, för då har jag klarat av ett av mina mål här i livet. Fotboll är inte på liv och död, det är mycket viktigare än så!